|
|
ÖRTRÄSK SPORTKLUBBS STOLTA LAG FRÅN 1966.
I övre raden från vänster lagledaren KalleJonsson, Mauritz Thorén, Lars
Karlsson, Dan Höglund, Nils Karlsson, Karl-Göran Svalberg och Hans Karlsson.
Nedre raden Laurentz Thorén, Sven Jonsson, Josef Andersson, Tord Nygren, Lars
Öhrman och Erik Olov Öhrman.
Glöm konstgräs - Örträsk spelade på stenåker
Stenvallen gjorde skäl för sitt namn •
“Efter matcherna fick man tvätta gruset från knäna” • Planen hade även
rejäl höjdskillnad
ÖRTRÄSK Örträsk Sportklubb nådde inga större framgångar under sitt
fotbollsspelande
från 1939 fram till 1986.
— Nej, vi kan inte skryta
över några toppresultat, men vi hade roligt, säger Sven
Jonsson när han strålar
samman med gamla lagkamrater som Leif Olofsson, Karl-Göran Svalberg och brorsan
Kalle Jonsson.
Örträsk Sportklubb har historiskt haft sina största framgångar inom gångsporten
och det under 1950- och 1960-talet, men det här ska ju handla om ett fotbollslag
som försvann.......
— Det blev i den här byn precis som för många andra, spelarna flyttade och det
oftast till kusten och till sist var det ohållbart även om vi till och med tränade i Umeå ett tag där många spelare då bodde, berättar Leif Olsson som själv
spelade i laget en gång i tiden, körde bussen i 20 år och först nu i våras
avgick ur Örträsk SK:s styrelse.
Detta efter att där ha varit ledamot i hela 50 år. Snacka om klubbtrogen
veteran.
Stenvallen och Sandvallen
Några större fotbollsframgångar nådde alltså Örträsk SK aldrig.
— Nej, men vi hade skoj och har oerhört många härliga minnen från den tiden, det
var också rätt stort intresse här i byn med bra med koll på matcherna, berättar
Karl-Göran Svalberg när han tillsammans med Leif Olofsson och bröderna Kalle och
Sven Jonsson sitter på ortens Restaurang Pärlan för att bläddra i minnesbanken
och bli nostalgiska.
Någon direkt uppvärmning behövs inte.
Minns du det? Minns du han?
Minns du dom? Minns du då?
De forna fotbollsspelarna kommer i gång på högvarv på direkten.
— Vi hade ju en hemskt bedrövlig fotbollsplan, stora stenar, det var inte
roligt, minns Karl-Göran Svalberg.
— Stenplan och på andra sidan sjön där B-laget, som vi hade under hela
1960-talet, spelade var det som en sandstrand till underlag.
Jodå, planerna hette också
Stenvallen respektive Sandvallen.
— Men det var även usla planer i Norrfors, Fredrika och Slipstensjön.
Fotbollen kom i gång i ÖSK:s
färger 1939, men faktum är att redan under 1920-talet hade föregångaren Örträsk Idrottsförening
haft fotboll på programmet.
Då hade man ingen större koll på sporten utan “Den som kunde sparka långt ansågs
som duktig” som det står i en minnesskrift.
Örträsk SK hade sen fotboll på menyn
fram till 1986, var uppe i fyran en sejour, men annars lyste de stora framgångarna
med sin frånvaro.
— Men vi tyckte nog att vi var rätt bra, tränade två gånger i veckan, men
det var ju mest att
vi stod och sköt och sen spelade två mål, berättar Kalle Jonsson.
Verksamheten finansierades bland annat genom att klubben anordnade danser på
Brodala.
— Sen tog vi ju entré på hemmamatcherna, först 50 öre, därefter en krona, men
när vi senare höjde till två kronor var det oerhört många som hade glömt börsen
hemma, berättar Svalberg med ett skratt.
Säkra hemmadomare
De sportsliga prestationerna och resultaten kommer klart i skymundan vid denna
sittning.
Här blir det mest berättelser om dråpliga episoder med därtill hörande härliga
skratt.
— Minns ni domaren Bengt Blomqvist från Nyåker som liftade med oss i bussen till
Rundvik för en bortamatch, vi låg under i halvtid då han gick förbi och sa lågt,
“Det är lugnt, vi vi fixar det här”. Och det gjorde vi, vi vann, domaren
förstod väl att han kanske inte skulle få lift hem annars.
En annan domare, vid en hemmamatch, blåste av spelet och visade ut en örträskare
i publiken från arenan, men då kontrade bara åskådaren:
“Då går jag till skiftet mitt”. Sen gick han ett kvarts varv runt fotbollsplanen
till marken han ägde.
— Men vi hade bra och säkra hemmadomare, skrattar Sven.
Visst, det finns ju en sägen om att ett bortalag på match i Örträsk fick ställa
upp muren bakom (!) målet just när regeln om indirekt frispark i straffområdet
hade tillkommit. Visst, det var ju där rätt avstånd uppnåddes, men målvakten
fick visst dispens på något sätt och fick stå kvar på mållinjen...
— Jag minns också när du Leif körde bussen och vi var sena på väg till en
bortamatch, du och Harry Andersson bytte i full fart plats i bussen så att även
du som chaufför skulle vara ombytt när vi kom fram. Det kunde ha gått åt skogen
eller åtminstone i diket, skrattar någon.
Så går det på...
- Minns ni när Einar Renman fick en kulram uppskickad från Bjurholm några dagar
före vi skulle möta dom.
Sprang framför bilen
Leif Olofsson växte upp en mil utanför Örträsk, i Godmyr.
— Jag fick bra träning, fick springa till träningen och efteråt hem igen, det
dråpliga var att brorsan satt i sin bil och krypkörde bakom mig hela tiden, men
inte fick jag åka med honom inte.
Leif minns också ett av hans första omnämnanden i lokalpressen:
— Dom skrev om oss att “Laget spelade bra utom högerhalven som fick en befogad
varning”. Högerhalven var jag, varningen fick jag för att jag stoppade Göran
Nordahl som senare i samma match förresten blev långtidsskadad, men då var inte
jag inblandad, säger Leif.
Vi förflyttar oss upp till Stenvallen som till stor del är igenväxt av lövsly
och annan växtlighet vilket i alla fall är till insekternas glädje.
— Här har det utspelats många tuffa duster, konstaterar kvartetten och skrattar
igen när några nya dråpliga minnen dyker upp.
— Visst tusan hade vi roligt, säger någon och de andra kan inte annat göra än
att instämma när de tänker tillbaka på sina fotbollskarriärer i Örträsk SK:s
gröna tröjor med vita ärmar.
— Vi har förresten en raritet till klubbnål, en svartvit variant. Vi fick fel
när vi självklart beställt en grön/vit, berättar Kalle Jonsson och börjar
fundera på om och i så fall var någonstans han kan ha kvar en gammal grönvit
ÖSK-keps.
 |
 |
| IGENVÄXT PLAN. Här gick det vilt till! En kvartett tidigare fotbollsspelare i Örträsk SK minns tillbaka. Från vänster Kalle Jonsson, Sven Jonsson, Leif Olofsson och Karl-Göran Svalberg konstaterar att det är mycket vegetation som måste röjas bort om någon skulle få för sig att spela boll på Stenvallen igen. Foto: Åke Runnman |
BARA HÖBOLLAR KVAR. Målvakten Kalle Jonsson, till vänster, greppar en annan sorts boll som det numera finns gott om på den gamla fotbollsplanen i Örträsk. Foto: Åke Runnman |
FAKTA
ÖRTRÄSK SK
Bildades
1938.
Upphörde
1986 avslutades fotbollsspelandet i Örträsk SK:s grönvita färger på grund av
spelarbrist. Föreningen finns dock kvar och det nu främst som arrangör av Öreälvsloppet på skidor och
Örträsksjön Runt i löpning.
Storhetstid
En och en halv säsong i fyran 1958 och 1959. Seriespelet lades då om från höst/vår-spel
till vår/höst, därav just en och halv säsong, Här gästades Örträsk av lag som
Gimonäs, Hörnefors med Göran Nordahl i laget och Robertsfors med flera. 1966/67
var en riktigt vass ÖSK-säsong da alla matcher vanns med minst två mål, men lika
fullt blev det inget avancemang då laget diskades efter en protest från Spöland.
Örträsk hade nämligen otillåtet använt en spelare som även spelat i annat lag.
Jo, i just protesterande Spöland. Dåvarande lagledaren Kalle Jonson fick
tillsammans med berörd spelare åka till Umeå och på ett café få domen av
ordföranden Bengt O Gullesjö.
Profiler
Joel Andersson som värvades till
Lycksele i division II. Nisse "Bergsprängar’n" Karlsson spelade såväl i Sandåkern
som i Sörfors. Hans Karlsson representerade senare Hägglunds i Ö-vik och Mauritz Andersson i GIF Sundsvall. Klubbens nuvarande ordförande målvakten Gunnar Astergren
hamnade i Girnonäs där han var lagkamrat med Nigerias förbundskapten Lars
Lagerbäck. Per-Erik Olsson skötte träningen under två somrar, annars var det
inte vanligt att ÖSK hade någon tränare. Bland lagledarna fanns profiler som Einar Renman, Svante Berg, Börje Olofsson, Arnt Astergren, Daniel Johansson, Kalle
Jonsson och Håkan Eleblad.
Hemmaplan
Stenvallen med jordfasta stenar och 43 centimeters höjdskillnad. “Efter
matcherna fick man tvätta loss gruset från knäna” berättar Karl-Göran Svalberg.
På västra sidan av Örträsksjön spelade B-laget sina hemmamatcher och det på
Sandvallen.
Historiskt stora matcher
Derbymatcherna mot Bjurholm var alltid prestigeladdade tillställningar. I Lilla
DM avancerade föreningen två gånger till semifinal. Ena gången blev det
semiförlust mot Robertsfors, andra gången mot Arvidsjaur, hur nu Arvidsjaur
kunde vara med i Västerbottens distriktsmästerskap...